Näringsliv och sjöfart har larmat under flera år. Sverige måste köpa in nya isbrytare till Östersjön. Politikerna håller med, men någon finansiering är ännu inte säkrad.
Årets vinter går mot sitt slut i södra Sverige och men isbrytarsäsongen fortsätter i norra Sverige ända fram till maj. I år var istäcket periodvis ganska stort och isbrytarna var i fullt arbete ända ner till Stockholmsområdet. Men förra året var det annorlunda med en historiskt varm, snö- och isfattig vinter. Karolina Boholm, transportdirektör på Skogsindustrierna, inser att hon har en pedagogisk utmaning i att förklara för stockholmsbaserade politiker och tjänstemän varför det är viktigt med isbrytning varje år och varför regeringen måste anslå pengar till nya isbrytare.
– För att människor ska kunna bo och verka i hela landet, även i norra Sverige, är en fungerande sjöfart året om helt avgörande. I Bottenviken har vi hittills behövt bryta is varje år, så även i år. Och vart 10-12 år är vi vana vid att få en rejäl vinter då behovet av isbrytning går långt ner i Östersjön.
Hur vill du beskriva statusen för Sveriges isbrytare?
– Sveriges isbrytare går på övertid, de borde ha fått gå i pension för flera år sedan. Det har redan inträffat två haverier på isbrytare, ett förra året och ett för två år sedan. Som tur var inträffade de när isläget inte var så svårt. Om det inträffar ett år med mycket is, som i år, skulle det kunna skapa extremt stora problem för industrierna i norr att få ut sitt gods.
Varför har Sverige hamnat i detta akuta läge med sin isbrytarflotta?
– Jag upplever att intresset är större för transporter på väg och järnväg än på sjön. Det är märkligt med tanke på att Sverige är ett exportberoende land och 90 % av vår handel med omvärlden sker med fartyg. Kanske skulle det vara annorlunda om isbrytarna hade fortsatt ligga vid stadsgårdskajen i Stockholm som de gjorde tidigare. Då hade politikerna påmints om dem varje dag vintertid. Nu utgår isbrytarna i stället från Luleå.
Hur ska de nya isbrytarna finansieras?
– I Sverige råder bred enighet om att vi ska ha tillgänglighet året om för alla trafikslag. Snöröjning och halkbekämpning på järnväg och väg finansieras med skattemedel. Självklart ska även vinterväghållning på sjövägen finansieras på samma sätt. Trafikslagen måste behandlas lika. Höjda farledsavgifter, som har kommit upp som ett förslag, är oacceptabelt. Det motarbetar dessutom riksdagens klimatpolitiska mål att mer gods ska flyttas från lastbil till fartyg. Blir det dyrare att transportera med fartyg kommer företagen, som redan har sitt geografiska läge som en konkurrensnackdel, inte ha råd med det utan får förlita sig på vägtransporter.
