Allt är inte frid och fröjd med den biologiska mångfalden i skogen, men mycket går åt rätt håll. Den slutsatsen drar Mats Hannerz och Per Simonsson som på uppdrag av Skogsindustrierna gjort en fristående forskningsgenomgång för att ta reda på hur den svenska skogen mår.
Det finns anledning att ifrågasätta mediebilden av tillståndet i våra svenska skogar.
– Myten som sprids, jag kallar den ibland för eländesskildringen, är det dags att slå hål på nu, säger Per Simonsson.
Tillsammans med Mats Hannerz har han just lämnat över den 83 sidor långa utredningen ”Skogens biologiska mångfald – om arter, miljöarbete och statistik” till uppdragsgivaren Skogsindustrierna.Han är noga med att betona att de haft fria händer när de skrivit rapporten, att den är forsknings- och faktabaserad och att uppdragsgivaren inte lagt sig i detaljerna under processens gång.
Eländesskildringen har han irriterat sig på länge. Han är biolog i botten och har arbetat med skoglig naturvård sedan sjuttiotalet. Först på Länsstyrelsen i Västernorrland där han framför allt arbetade med reservatsbildning och sedan början på 1990-talet åt skogsbolaget SCA där han byggt upp företagets naturvårdsarbete. Att han länge följt skogsvårdsdebatten på nära håll hade han nytta av när han för några år sedan återvände till den akademiska världen. 2016 doktorerade han med en avhandling om hur just debatten, men också genomförandet och resultatet, påverkat bevarandeåtgärder i svenska skogar.
Förenklade tolkningar
Både Per Simonsson och Mats Hannerz upplever det som frustrerande när debatten och medierapporteringen bygger på vinklar som: ”vi når inte våra miljömål” eller ”Sverige är sämst på att skydda skog”.
– Vi ville syna och granska de här redovisningarna, ta reda på vad som ligger bakom, säger Mats Hannerz.
Också han har en bakgrund inom forskningen. Har är jägmästare och arbetade många år med skogsforskning på SLU och Skogforsk. En doktorsexamen i skogsgenetik är hans akademiska toppnotering men för det här arbetet framhåller han hellre sin licentiatexamen i floravård och sin bakgrund som fältbiolog. Sedan 2008 arbetar han med grön forskningskommunikation genom sitt eget företag.
– Fortfarande finns ett stort forskningsbehov, det är mycket vi inte vet ännu om den skogliga ekologin. Exempelvis hur skogens arter kan överleva och sprida sig i en brukad skog med lämnad naturhänsyn, säger han.
Författarduon ser både positiva och negativa trender i rapporten.
– Positivt är att vi får mer löv, mer gammal skog och mer död ved i landskapet. Men på minussidan blir produktionsskogarna tätare och mörkare, och de slutavverkas ofta innan de har hunnit få utvecklade naturvärden, säger Mats Hannerz och fortsätter;
– Men den sparade hänsynen i varje bestånd skapar ändå ett nätverk av miljöer som bara blir mer värdefulla med tiden. Det nätverket finns jämnt spritt i hela skogslandskapet.
Gott om feltolkad data
Mest beklagligt med dagens skogsdebatt, menar Mats Hannerz och Per Simonsson, är det faktum att den allt för ofta grundar sig på ett förenklat sätt att tolka tillgängliga data.
– Det är ju inget nytt att svarta rubriker ofta når ut längre. Men jag upplever också att media, kanske oftare de senaste åren, redan bestämt vilken story de ska berätta. Här hoppas vi att vår rapport kan bidra till att de granskar fakta lite bättre, säger Mats Hannerz.
Målen för biologisk mångfald i det svenska Miljömålssystemet, så som de är skrivna, är utopiska. I realiteten är de helt omöjliga att nå, menar både Mats Hannerz och Per Simonsson. Det i sig är ett problem eftersom allt som jämförs med en utopi riskerar att framstå som dystopiskt. De ser också stora problem med hur databasen rödlistan tolkas och kommuniceras.
– Vi måste titta bakom siffrorna, inte jämföra äpplen och päron. Är vi sämst eller bäst i klassen? Det beror ofta på mätvärde, säger Mats Hannerz och exemplifierar med siffrorna över skyddad skog.
Tittar vi på vilka länder som har de absolut största arealerna av strikt skyddad skog så ligger Sverige och Finland högst i Europa. Men i en del tabeller kan det vid en första anblick se ut som om Sverige har en mycket låg andel skyddad skog. I många länder finns flera olika skyddskategorier som bara har smärre begränsningar för skogs- och jordbruk, och alla redovisas under samma paraply. I Sverige redovisar vi bara den skog som har ett strikt skydd.
– Tittar man bara på en lista med total andel skyddad skog så hamnar vi långt ner, eftersom vissa länder redovisar alla typer av skydd. Men det blir en helt annan bild om vi jämför med samma klasser som vi använder, säger Mats Hannerz.
– Skulle vi räkna in den frivilligt skyddade skogen skulle Sverige hamna ännu bättre till.
Samma ”problematik” återfinns när vi redovisar tillståndet för olika naturtyper till EU, konstaterar Mats Hannerz och Per Simonsson. Här har Sverige valt att jämföra dagens läge med hur utbredda olika naturtyper antogs vara i vårt land före industrialismen. Många andra länder utgår istället från hur landet såg ut vid inträdet i EU.
– Äpplen och päron alltså, här kan vi aldrig komma i närheten av att bli bäst i klassen, säger Mats Hannerz.
Skogsbruket måste ta sitt ansvar
Svenska lagar och certifieringssystem lägger ett stort ansvar för miljövård och biologisk mångfald på den enskilde markägaren. Samhället skyddar i dag 1,4 miljoner hektar skog. Svenska skogsägares frivilliga avsättningar är nästan lika stora, 1,2 miljoner hektar skyddsvärd skog skyddas av sina enskilda ägare.
– Men hälften av de statligt skyddade skogsområdena är lågproduktiva och ligger i fjällnära områden, samhället har tagit ett för litet ansvar här. Det behövs mer skyddad skog i övriga landet, vid sidan av de frivilliga avsättningarna, säger Per Simonsson.
Både han och Mats Hannerz betonar att skogsbruket, med de stora bolagen i spetsen, har ett stort ansvar för mångfalden i den skog de brukar.
– Skogsbruket måste vara medvetet om ansvaret att minimera sina misstag, inte köra sönder mark och vattendrag och inte avverka värdefulla biotoper. Och det är både ekologiskt och ekonomiskt självmål att göra 100-hektarshyggen, säger Per Simonsson.
– Men den typen av åverkan ser vi allt mer sällan. I snitt sparas 11% av all skog vid avverkning i svenska skogar, den skogen får utvecklas och bli gammal och är såklart oerhört viktig för den biologiska mångfalden. Rapporten Skogens biologiska mångfald – om arter, miljöarbete och statistik innehåller sådant som många aktiva skogsdebattörer har frågat efter de senaste åren. Den bygger på välgrundad fakta och förklarar begreppen som används så mycket i debatten.
– Debatten och dialogen om skogsbrukets effekter på miljön vinner på att vi alla, oavsett ståndpunkt, står på en gemensam och korrekt faktagrund. Det är i första hand det vi hoppas att rapporten ska kunna användas som, avslutar Per Simonsson.
