Underhållsskulden kommer öka till 2033 trots en historisk satsning på 176,5 miljarder i regeringens Infrastrukturproposition. Med en ökande underhållsskuld påverkas kvaliteten och förtroendet för transportsystemet negativt.
På presskonferensen om Infrastrukturpropositionen lyfte Infrastrukturminister Tomas Eneroth vikten av ett välfungerande transportsystem och en konkurrenskraftig industri för en omställning till ett fossilfritt samhälle. Samtidigt är underhåll den viktigaste frågan för industrins transporter och det eftersläpande underhållet ökar kontinuerligt, vilket försämrar industrins konkurrenskraft.
– En minskad underhållsskuld är den viktigaste åtgärden i transportsystemet för att säkra industrins konkurrenskraft och möjliggöra mer gods på järnvägen. Dessvärre ökar regeringens Infrastrukturproposition det eftersläpande underhållet istället för tvärt om, säger Karolina Boholm, Transportdirektör på Skogsindustrierna.
Regeringen har under de senaste fyra mandatperioderna satsat mer pengar på underhåll än tidigare, men trots det har budgetramarna satts för lågt i förhållande till behoven. Eftersom Sverige sedan 90-talet inte prioriterat underhåll i tillräckligt stor utsträckning har vi nu hamnat i en situation med en växande underhållsskuld. Bristande underhållssatsningar leder i förlängningen till att tågen inte går i tid och att det blir svårare för industrin att flytta över mer gods från väg till järnväg.
Underhåll bör gå före nyinvesteringar
I Trafikverkets underlag till Infrastrukturpropositionen, det så kallade Inriktningsunderlaget, konstaterar Trafikverket att det är svårt att upprätthålla dagens funktionalitet i transportsystemet. De menar också att det är effektivare att förebygga problem än att ta hand om akuta händelser. Exempelvis skriver Trafikverket att ”nyttan med att upprätthållande den nuvarande funktionaliteten i infrastrukturen är större än att göra nya investeringar”.
– Underhåll bör gå före nyinvesteringar så länge underhållsskulden finns kvar, säger Karolina Boholm på på Skogsindustrierna.
I Trafikverkets inriktningsunderlag angavs ett behov under perioden 2022-2033 om 200 miljarder för vägunderhåll och 169 miljarder för järnvägsunderhåll, samt 22 miljarder i en satsning för BK4. Det vill säga totalt 391 miljarder för vidmakthållande. Regeringens Infrastrukturproposition innehåller dock bara 362 miljarder för vidmakthållande under perioden. Det betyder att det saknas 29 miljarder jämfört med Trafikverkets förslag.
Skogsindustrierna konstaterar, baserat på Trafikverkets underlag, att i slutet av planperioden, år 2033, kommer det eftersläpande underhållet öka från 66 miljarder med ytterligare 29 miljarder. Det innebär att regeringen kraftigt ökar det eftersläpande underhållet.
– Järnvägsnätet och vägnätet behöver ha förbättrad kvalitet till 2033 och därför hoppas jag att riksdagen nu gör en omprioritering inom befintlig ram till förmån för mer underhåll, säger Karolina Boholm.
Landsbygden påverkas negativt
Bristande underhåll drabbar främst det perifera väg- och järnvägsnätet och leder också till ökade geografiska skillnader samt sämre trafiksäkerhet. Både det hög- och lågtrafikerade vägnätet kommer att få standardsänkningar framöver. Även en standardsänkning för järnvägen är att vänta utanför de fyra största trafikerade stråken. Följdeffekter är längre transporttider och förseningar som kommer att påverka både personresor och godstransporter negativt. Situationen är inte hållbart för ett land som ska hänga ihop, skapa möjligheter och tillgänglighet i hela landet. Transportpolitiska målet om infrastruktur för utveckling i hela landet uppnås inte.
Det behövs en långsiktig underhållsplan
Skogsindustrierna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en proposition med en finansierad långsiktig underhållsplan och ett tydligt måldatum när det eftersläpande underhållet ska vara minimerat, förslagsvis inom 20 år. En överenskommelse över blockgränser för att vårda redan genomförda investeringar är mycket angelägen.
