Rödlistan misstolkas i skogsdebatten

Rödlistan är en bedömning och sammanställning över enskilda arters risk att dö ut i Sverige. Den ger en överblick över arternas tillstånd och de båda rapportskrivarna är eniga: Rödlistan behöver avdramatiseras.

Siffror om rödlistade och hotade arter används ofta som ett mått på tillståndet för den biologiska mångfalden, men bakom siffrorna finns många nyanser som debatten riskerar att missa.

– Rödlistan har lagt en grund för modernt naturvårdsarbete och Artdatabanken gör ett imponerande arbete med att sammanställa listan. Men uppgifterna om hotade arter och utdöenderisker misstolkas många gånger, säger Per Simonsson.

Han får medhåll av sin medförfattare:

– Arter klassas som hotade för att de riskerar att utrotas, säger Mats Hannerz.

Men trots att många skogslevande arter anses vara hotade är det få av dem som har försvunnit från Sverige sedan 1950-talet.

– Det är en, möjligen upp till fem arter, där avverkning kan ha bidragit till försvinnandet, säger Mats Hannerz.

Totalt finns cirka 25 000 skogslevande arter i Sverige. Rödlistan visar ovanliga arter och arter som minskar i omfattning. Drygt 700 hotade arter på listan anses bli starkt negativt påverkade av avverkning. Men många av dessa arter lever inte i den brukade skogen.

– Därför är de inte hotade av skogsbruket i sig, säger Per Simonsson.

Dessutom är över hälften av de hotade arterna knutna till ädellövskog, som avverkas i mindre omfattning. Ädellövskogen i Sverige är nämligen skyddad genom ädellövskogslagen, en del av skogsvårdslagen.

– Naturvårdsarbetet skulle tjäna på att visa vilka arter som verkligen hotas av det moderna skogsbruket, säger Per Simonsson.

Skogsbruket får skulden

Rödlistan sammanställs genom en avancerad process där minskningstakt, utbredning och populationsstorlek ställs mot varandra. Det är Internationella naturvårdsunionen (IUCN) som fastställer kriterierna.

– Den processen rår vi inte på, men jag skulle önska att Artdatabanken tar fram en mer handfast lista också. En lista som visar vilka arter som är viktiga för just skogsbruket att jobba med, säger Per Simonsson.
På så sätt skulle mer konstruktiva råd kunna tas fram om angelägna åtgärder.

I sin rapport skriver Per Simonsson och Mats Hannerz att sådana råd i sin tur skulle leda till att ”naturvårdsinsatserna i ökad grad skulle kunna regionaliseras”. Något som skulle gynna naturvårdsarbetet, menar de.

Rödlistan innehåller också många arter som är mycket vanliga men som trots det blir rödlistade. Det blir de eftersom deras bestånd minskat under det senaste decenniet. Men minskningen sker från mycket höga nivåer. Exempel på sådana arter är björktrast och kråka.

Inför 2020 års rödlista diskuterades också om älgen skulle bli rödlistad. Den svenska älgstammen har förvisso minskat något det senaste decenniet, men detta sedan den under 1970- och 1980-talen ökade mycket kraftigt på grund av nya jaktregler och ökad tillgång på föda via skogsplanteringar.

Ovanlig är ett naturligt tillstånd

Rödlistade arter används ofta i debatten som tecken på ett generellt artutdöende, men den symboliken bygger på en allt för enkel dramaturgi, tycker Per Simonsson och Mats Hannerz.

– Flera av våra svenska arter är av naturen ovanliga, det är ett naturligt tillstånd. Populationerna varierar dessutom naturligt över tid, säger Per Simonsson.

Som exempel nämner han fåglar. Många fågelarter varierar naturligt över tid eftersom fågelpopulationer kan påverkas starkt av till exempel vädret enskilda år.

– Kråkan anses vara hotad av avverkning i rödlistan. Den är knappast att betraktas som en skogsart, men är ett exempel på hur listan bidrar till att skogsbruket får skulden för att många arter är hotade, avslutar Per Simonsson.