Naturvårdsverket föreslår i en rapport att Sverige internationellt ska rapportera lite mer, men långt ifrån allt, av det skydd av natur som Sverige har. Rapporten konstaterar samtidigt att Sverige rapporterar restriktivare än många andra länder.
– Det här är viktiga signaler och förhoppningsvis ett första steg mot en mer rättvisande svensk rapportering, säger Linda Eriksson, skogspolitisk talesperson på Skogsindustrierna.
Linda Eriksson menar dock att Sverige redan nu bör gå längre:
– Det är synd att Naturvårdsverket inte här tog chansen att fullt ut kreditera skogsbrukets arbete med frivilliga avsättningar. Vi har förståelse för att det finns behov av transparens, men att enbart redovisa dessa arealer som andra bevarandeinsatser, OECM, kan vi inte tolka på annat sätt än att Naturvårdsverket fortfarande ser dessa områden som mindre viktiga för den biologiska mångfalden och att de saknar tillit till skogsbrukets naturvårdsarbete. Naturvårdsverkets motiv till att inte redovisa de frivilliga avsättningarna som skyddade områden, är mycket svaga.
Förhoppning om utredning av hur impediment rapporteras
Att inte heller impediment ska ingår i rapporteringen är ett ytterligare exempel på stelbenthet från myndigheterna sida, anser Linda Eriksson.
– Naturvårdsverkets beskrivning att impedimenten har begränsad betydelse för bevarandearbetet i stort är anmärkningsvärt. Om dessa områden saknar betydelse finns det heller ingen anledning att ha kvar restriktionerna mot avverkning. Nu utgår jag från att Naturvårdsverket, som beskrivs, tar initiativ till att utreda hur impediment kan rapporteras.
En orättvis rapportering av Sverige i EU
Linda Eriksson menar att svensk skogsnäring behöver myndigheters och politikers stöd i att öka kunskapen inom EU om arbetet för den biologiska mångfalden, där frivilliga avsättningar och formella skydd är viktiga delar tillsammans med generell hänsyn, bevarade impediment och andra skyddsformer.
– Idag målar svensk rapportering bilden av att Sverige skulle vara sämst i EU, när det många gånger förhåller sig precis tvärtom, säger Linda Eriksson.
Ett välkommet underlag i Naturvårdsverkets rapport är den jämförande studien mellan ett antal länder inom EU. Här framgår det att Sveriges skyddsformer och rapportering i dagsläget är mest jämförbar med Finlands och delvis med Estlands men mycket olik Tysklands, Österrikes och Storbritanniens rapporteringar.
- Länk till: Naturvårdsverket och rapporten
- Länk till rapporten: Skogens biologiska mångfald – om arter, miljöarbete och statistik
