Skogsindustrierna välkomnar Viltskadekommissionens rapport "Viltskadornas påverkan på samhället", och instämmer helt i att målen inte nås. Alltför stora klövviltstammar leder till oacceptabla viltolyckor i trafiken, lägre tillväxt i skogen och sämre virkeskvalitet. Det drabbar inte bara skogsägare och industrin, utan hela samhället och klimatet.
Den samhällsekonomiska förlusten av förlorad tillväxt och uteblivet förädlingsvärde beräknas till 12 miljarder kronor per år, om skadorna fortsätter att ligga på dagens nivå. Skogens möjlighet att ta upp koldioxid minskar också med 12 miljoner ton per år, eller cirka 23 procent av dagens svenska utsläpp av fossil koldioxid – till följd av betesskador utöver den nivå som samhället accepterar. Förutsättningarna att nå nationella mål om noll nettoutsläpp av växthusgaser år 2045 försämras avsevärt när vi får mindre virke att ersätta fossila produkter med.
– Det är viktigt att alla parter samarbetar för att hålla betesskadorna på en tolerabel nivå. Naturvårdsverket och länsstyrelserna behöver styra viltförvaltningen mot samhällets mål. Och om målen inte nås måste tydligare styrmedel införas och mer verksamma åtgärder vidtas för att hålla betesskadorna på en tolerabel nivå, säger Karin Tormalm, ansvarig för viltfrågor hos Skogsindustrierna.
Obalansen mellan viltstammarnas storlek och tillgången på foder leder till oacceptabelt höga betesskador på ungskogarna. Biologiskt viktiga och betesbegärliga trädslag som rönn, asp, sälg och ek har på många platser inte möjlighet att utvecklas till vuxna träd.
– I områden med högt betestryck är det idag svårt att föryngra tall och löv utan att hägna in föryngringen, vilket leder till ökad andel gran och minskad biologisk mångfald. Det är viktigt att totala betestrycket och effekten av alla klövvilt beaktas i älgförvaltningen. Skogsindustrierna delar Viltkommissionens bild av att läget är allvarligt och att målen för betesskador måste nås – och att målen uppnås genom reglerande jakt, precis som riksdagen har angett, säger Karin Tormalm.
