På senare tid har miljötillstånd blivit en otippad snackis i svensk politik. Frågan berör alla stora samhällsprojekt – klimatomställning, bostäder, även försvar. En ny säkerhetspolitisk situation ställer ökade krav på försvarets förmåga och en pålitlig försörjningen av råvaror. Miljöprövningsutredningen har kommit med sina förslag men hjälper det? Hur problemen ser ut och vilka lösningar som finns framme diskuterades på vårt seminarium i Almedalen, som arrangerades i samverkan med Svenskt Näringsliv.
Magnus Frykvall, överste för Gotlands regemente, deltog i samtalet. Precis som de andra panelisterna var han inte nöjd med den långsamma tillståndsgivningen i Sverige. Militären måste snabbt kunna anpassa sig efter säkerhetsläget i en orolig omvärld, som att öva på nya sätt och på nya platser. Allt kräver miljötillstånd. Hur mycket buller får det vara? Hur många skott får avfyras? Hur får man flyga? 2015 lämnades det in en ansökan för Tofta skjutfält söder om Visby. Först nu i april gav regeringen klartecken. Sedan dess har Putin gett skäl till nya ansökningar. Tillstånden hänger helt enkelt inte med och när de väl kommer är de för detaljerade. Enligt Frykvall är områden där artilleripjäser tillåts vara inte ens områden, utan prickar på en karta.
Samtalet leddes av Svenska Dagbladets ledarskribent Peter Wennblad, som öppnade med ett resonemang om Cementa. Han undrade varför företagets ansökan avvisades utan att ens tas till prövning, trots att Cementa förfogar över några av landets ledande experter inom allt från biologisk mångfald till vatten.
På frågan om miljötillstånd var viktig för Holmen, svarade vd och ordförande Henrik Sjöholm med eftertryck:
–Tillstånd är våra liv.
Ofta är dessa tillstånd kopplade till vatten. Av goda historiska skäl är reglerna tänkta att skydda lokala miljöer, men idag har miljöarbetet blivit betydligt bättre, vilket gör att mer fokus borde läggas på nationella och globala intressen, menade Henrik Sjölund med anspelning på klimatkrisen. Han vill att politiken ska kliva fram och förenkla miljöbalken, samt sätta tydliga ramar för vad som gäller långsiktigt i hela landet.
Mer politisk vilja än handling
Riksdagsledamöterna Isak From (S) och Carl-Oskar Bohlin (M) var överens om att tillståndsprocessen inte var optimal men oense om mycket annat. Isak From spårade problemet till EU-direktiven som implementerades utan hänsyn till svenska förhållanden och framhävde elutbyggnaden som den viktigaste anledningen till att tillståndsgivningen måste snabbas på i vissa fall.
Carl-Oskar Bohlin hade inget emot att rikta en känga mot EU, men såg problemet i termer av svensk gold-plating, det vill säga att vi ofta vill överträffa lagstiftningen genom att vara ännu striktare än andra EU-länder. Svenska staten måste också tala med en röst, menade han, för att undvika den osäkerhet som uppstår när olika myndigheter motsäger varandra i miljötillståndsfrågor.
