I en ny undersökning tittar SLU Artdatabanken på hur många arter som hotas och bedöms ha dött ut till följd av skogsbruk i Sverige. Analysen gjordes på uppdrag av Världsnaturfonden (WWF) och visar att minst 394 skogslevande arter i Sverige påverkas negativt. Rapporten ställer viktiga frågor men missar ibland att ge fullödiga svar, menar Skogsindustrierna.
– Det finns mycket positivt att hämta ur rapporten, en del har vi själva efterfrågat. Vi behöver identifiera arter som är både ovanliga och som påverkas negativt av skogsbruket, så att vi kan vidta åtgärder för att de ska ha förutsättningar att finnas kvar. Det är också en arbetsmetod som redan används av skogsbruket, med goda resultat. Vad som redan görs kunde ha belysts mer i den nya rapporten, säger Magnus Berg, näringspolitisk chef på Skogsindustrierna.
Byte av skötselmetod i skogen löser inte allt
Skogsindustrierna gjorde en motsvarande undersökning om biologisk mångfald i skogen 2020, där man efterlyser precis det som SLU Artdatabanken nu har gjort – en konkretisering av vilka arter som hotas av skogsbruket och var. Det underlättar inte minst arbetet med naturvårdshänsyn på regional nivå.
– Vi saknar ett konstruktivt samtal om vad som görs idag men också om vad som kan göras bättre. Den nya rapporten har en användbar ansats men lösningen är för ensidig. Att sluta med trakthyggesbruk löser inte de problem som nämns i rapporten, som brist på skogsbete och bränder, säger Linda Eriksson, skogspolitisk talesperson på Skogsindustrierna.
Biologisk mångfald i skogen - nuläget och vägen framåt
Magnus Berg ser vissa luckor i hur det moderna skogsbruket beskrivs i rapporten.
– Beskrivningen av nuläget har brister. Vi avverkar inte boträd och de gamla träden blir fler. Samtidigt får vi fler lövträd och mer död ved i skogarna. Genom de naturvårdsåtgärder som görs blir förutsättningarna för biologisk mångfald ständigt bättre, säger Magnus Berg.
Han är också mån om att titta framåt.
– Steg ett är att identifiera arter som finns i områden där det faktiskt bedrivs skogsbruk och säkerställa att de kan finnas kvar. Steg två är att skapa strukturer som gör att arter kan spridas till nya områden. Det gör vi redan idag men kan alltid bli bättre. Arters förmåga till att återhämta och sprida sig är viktiga forskningsfrågor där det behövs mer kunskap, och som vi gärna för en dialog om med alla aktörer som vill bidra, avslutar Magnus Berg.
