Regeringen vill se att fler utdikade våtmarker återväts, och anslår 200 miljoner kronor per år från 2023 för ändamålet. Främst av klimatskäl, men återskapande av våtmarker är en viktig åtgärd för att skapa bättre förutsättningar för flera skogslevande arter.
– Vi ser att vår klimatnytta förstärks ytterligare genom att jobba med återvätning av våtmarker, men att lägga igen gamla diken och höja vattennivån över större områden är också positivt för exempelvis vadarfåglar. Det är också viktigt att se de återskapande våtmarkernas ekosystemtjänster i ett större perspektiv. Inte minst förbättras vattenkvaliteten i bäckar nedströms, vilket påverkar flodpärlmusslan som är beroende av rent vatten. Större områden med blöt mark skapar brandridåer under torrår och kan ta emot stora mängder vatten vid skyfall. Återvätningens nyttor är många fler än minskad klimatpåverkan, säger Anna Cabarjic, skogsekolog på SCA.
Stor potential att återväta dikad skogsmark
Återvätning av utdikade torvmarker bidrar till att minska klimatutsläppen genom att nedbrytningen av kolet som lagrats i torven avstannar när marken återigen hamnar under vatten och kontakten med syret i luften upphör. Detta är en av de åtgärder som lyfts fram som viktig för att Sverige ska nå sitt klimatåtagande gentemot EU om att öka kolsänkan från skog och mark till 2030. Och potentialen att återväta dikad skogsmark är stor. Enligt Skogsstyrelsen finns cirka 800 000 hektar dikad skogsmark, med minst ett 30 centimeter tjockt lager torv. Klimatnyttan är störst där marken är bördig i södra Sverige och längs Norrlandskusten, motsvarande 10-30 ton koldioxid per hektar och år.
– SCA arbetar sedan några år aktivt med att identifiera och genomföra återvätningsprojekt på lämpliga marker. Ambitionen är att återställa tre våtmarker per år. Vi vill göra mer men möjligheterna begränsas av brist på kunniga entreprenörer, men också av en omfattande byråkrati som gör att det kan vara besvärligt att genomföra projekten i rimlig tid. Regelverket är till för att hantera miljöfarliga verksamheter – inte miljöförbättrande, säger Anna Cabrajic.
Regelverket måste förenklas
Eftersom igenläggning av diken och återskapande av våtmarker är en så kallad vattenverksamhet omfattas den av miljöbalkens regler. Det innebär betydande juridisk exercis, där flera myndigheter kan vara inblandade. Många frågor kan komma upp i ett projekt, exempelvis kan dispens från artskyddsreglerna behövas om det växer en orkidé i ett dike. Det kan också bli aktuellt med miljökonsekvensutredningar om hur fiskbestånd nedströms kan komma att påverkas. Strandskyddsdispenser gör att även kommuner kan bli inblandade.
– Det kan ta några månader om man har tur, annars flera år. Värst är om det visar sig att det finns markavvattningsföretag som berörs av projektet. Trots att höjd skogsproduktion har uteblivit på 300000 hektar av den dikade marken lever markavvattningsföretaget kvar och måste upplösas genom komplicerade juridiska procedurer. Det är välkommet att regeringen satsar på återvätning i budgeten, men det är tydligt att det också behövs förenklingar av regelverket om vi ska kunna öka klimat- och miljönyttan i den takt som klimat- och miljöambitionerna kräver, säger Anna Cabrajic.
