Nu har Skogsindustrierna räknat på EU-förslaget om att restaurera natur. Resultatet visar att det kan få stora negativa konsekvenser för arbetstillfällena inom skogsnäringen på landsbygden.
Det var i juni som EU-kommissionen presenterade ett bindande lagförslag för hur medlemsländerna ska återställa natur. Syftet med ”Nature Restoration Law”, som förslaget kallas, är att återställa och säkra den biologiska mångfalden.
– Vi välkomnar förslaget om att restaurera natur och förstärka den biologiska mångfalden. Det är något som Skogsindustrierna arbetar aktivt med. Men vi menar samtidigt att målen ska vara realistiska och balanseras mot andra viktiga samhällsintressen som en inhemsk råvaruproduktion, som ger både arbetstillfällen och klimatnytta, säger Emma Berglund, ansvarig för internationella skogsfrågor på Skogsindustrierna.
10 000 jobb hotas på svenska landsbygden
Förslaget kommer att få konsekvenser för det svenska skogsbruket om det genomförs som kommissionen presenterat det. Det visar Skogsstyrelsens egen analys. Till exempel kan förslaget innebära att 1,6 miljoner skog på virkesproduktionsmark måste undantas skogsbruk till 2050 för att uppfylla restaureringskraven. Kostnaden för staten att köpa loss den produktiva skogen skulle uppgå till 8 miljarder kronor per år fram till 2050, beräknar Skogsstyrelsen, och produktionen skulle minska med cirka 8 miljoner kubikmeter per år.
– En så stor produktionsminskning kommer troligtvis att leda till ett minskat förädlingsvärde om cirka 10 miljarder kronor om året och innebära att 10 000 arbetstillfällen går förlorade i de regioner där skogsnäringen är som mest betydelsefull och ofta står för uppemot 5-10 procent av sysselsättningen, säger Christian Nielsen, analytiker på Skogsindustrierna, som har räknat på vad konsekvenserna kan bli av EU-kommissionens restaureringsförslag.
Det finns dessutom en risk att det slår som hårdast mot framför allt de små sågverken som är extra utsatta om produktionen minskar så drastiskt. Risken för att verksamheter skulle tvingas lägga ner är stor, menar Christian Nielsen.
– Sågverken är inte bara betydande arbetsgivare i de yttersta landsbygdsområdena. Det är viktigt att förstå att om vi minskar avverkningarna så minskar produktiviteten inom skogsbruket, och det kommer i sin tur att innebära mindre möjligheter för de svenska sågverken att producera hållbara trävaror och byggnadsmaterial för svenska, europeiska och globala marknader.
Christian Nielsen understryker dominoeffekten. Skogsnäringen är en helhet där alla delar hänger ihop och är beroende av varandra. En så pass kraftig produktionsminskning ger långtgående konsekvenser i hela näringskedjan.
– En minskad tillgång till svensk råvara skulle även slå mot massaindustrin som redan idag importerar en del av sin råvara på en konkurrensutsatt marknad.
– Transporterna blir längre om sågverk och massabruk behöver ställa om sin verksamhet. Investeringsmöjligheterna minskar när det finns en osäkerhet om råvarutillgången, fortsätter han.
Olika samhällsmål måste vara i balans
Emma Berglund håller med om att förslaget riskerar att få en dominoeffekt.
Hon har precis skickat in Skogsindustriernas remissvar på förslaget till Miljödepartementet. I det understryker hon att lagförslaget måste säkerställa att medlemsländerna kan balansera restaureringsmålen med andra viktiga samhällsmål.
– Skogsindustrierna vill hjälpa till att restaurera natur och främja den biologiska mångfalden, det är något vi arbetar för inom ramen för ett aktivt och ansvarsfullt svenskt skogsbruk. Och vi vill bli bättre. Men man får heller inte glömma skogsnäringens betydelse för produktionen av förnybar råvara och för hela landsbygdens ekonomi.
Ytterligare en aspekt av att produktionen eventuellt minskar är att det ger utrymme för den ryska träindustrin, påpekar Christian Nielsen.
– Ska världen och Europa hålla sig oberoende av Ryssland kommer vi att behöva producera egna trävaror i Europa. Annars riskerar vi att låta våra grannländer bli beroende av ryska trävaror.
Samtidigt finns det en stor osäkerhet kring förslaget och vad det faktiskt innebär. EU talar om ”tillfredsställande nivåer” när det kommer till hur skogen ska återställas. Men det är svårt att veta vad det betyder i praktiken.
– Mitt intryck när jag pratar med representanter för näringen är att det finns en stor osäkerhet. Man vet inte exakt vad detta kommer innebära i slutändan, säger Christan Nielsen.
Avgörande hur Sverige väljer att rapportera
Avgörande för hur Sverige ska lyckas balansera och avväga olika samhällsintressen är hur vi väljer att rapportera tillståndet för naturtyperna, konstaterar Emma Berglund.
I sin nuvarande rapportering väljer Sverige att utgå från förindustriell tid för att bedöma naturtyper. Många andra EU-länders rapportering utgår i stället från tidpunkten när de gick med i EU. Något som givetvis ger ett negativt utslag för Sverige, menar hon.
– Hur Sverige valt att rapportera är problematiskt eftersom vi ser mycket sämre ut än vi är. Nu måste regeringen säkerställa att nuvarande rapportering inte används som grund för restaureringsmålen eftersom resultatet blir så missvisande, säger Emma Berglund.
– Sveriges sätt att rapportera är inte resultatet av en politisk process, utan en myndighetskonstruktion som inte är utformad för att innebära en målsättning, säger Emma Berglund.
Positivt är att förslaget är utformat på ett sätt som ger medlemsländerna ett stort inflytande över processen, menar hon.
– Det är bra att EU sätter övergripande mål, men att det är upp till medlemsstaterna att besluta hur restaureringen ska ske och hur de olika avvägningarna mellan samhällsintressen ska göras. Detta angreppssätt behöver förstärkas i lagstiftningsprocessen, konstaterar Emma Berglund.
