Industriutsläppsdirektivet (IED) riskerar att revideras i en mer stelbent och kontraproduktiv riktning. Även om syftet att reglera skadliga utsläpp har brett stöd inom skogsindustrin, finns det stor oro över den detaljreglering som föreslås.
I april 2022 presenterade Europakommissionen sitt revideringsförslag av Industriutsläppsdirektivet. Nu är snart ministerrådet klar med sin version och arbetet fortsätter i Europaparlamentet.
Henric Dernegård är miljöchef på skogsindustriföretaget Holmen.
– Skogsindustrin ligger långt fram i den gröna omställningen och vi vill göra ännu mer. Alltför detaljerade krav är ingen hjälp i det arbetet, säger han och fortsätter:
– Ett exempel på överreglering är förslaget om bindande krav på resurseffektivitet. Detaljerade begränsningar av exempelvis vattenanvändning riskerar att bli kontraproduktiva om de gynnar produkter av dålig kvalitet som marknaden inte efterfrågar, säger Henric Dernegård.
Revideringen kan skapa fler problem än lösningar
IED är till för att reglera industrins utsläpp och harmonisera utsläppskraven i Europa.
– Vi är generellt positiva till europeisk reglering av utsläpp. Den föreslagna revideringen riskerar att bli alltför detaljerad, vilket gör det svårare att optimera miljönyttan för varje specifik plats och att utveckla nya tekniska lösningar, säger Helena Sjögren som är ansvarig för miljöfrågor på Skogsindustrierna.
EU-kommissionens generella inställning är att alla utsläpp ska minimeras. Det kan dock vara svårt att uppnå i praktiken. När exempelvis bioenergi används för att minska koldioxidutsläppen från olja vid en specifik anläggning kommer utsläpp av kväveoxider att öka något, eftersom det förnybara bränslet innehåller mer kväve.
– Vissa typer av utsläpp hänger ihop och är svåra att minimera samtidigt. Avvägningar måste göras för att uppnå bästa resultat för miljön. Det kräver en flexibel lagstiftning som ser till helheten, säger Henric Dernegård.
Bindande krav för resurseffektivitet
EU-kommissionens förslag ställer krav på resurseffektivitet genom obligatoriska gränsvärden för miljöprestanda (environmental performance limits). Henric Dernegård tvivlar på att de kraven kommer få önskad effekt.
– Resurseffektivitet är redan prioriterat för alla företag som vill vara konkurrenskraftiga på en global marknad. Bindande krav kommer bara att göra produktionen mindre flexibel, säger han.
Helena Sjögren håller med. Om gränsvärdena ändå hamnar i lagstiftningen ska de vara vägledande och inte bindande, menar hon.
– Prioritet nummer ett bör vara människors hälsa och säkerhet, och miljön som helhet. Detaljerna i implementeringen bör anförtros åt dem som vet mest om den lokala miljön och produktionsprocessen. Jag hoppas att Europaparlamentet och ministerrådet har detta i åtanke när de tar fram sina revideringsförslag. Låt inte IED bli ett hinder i omställningen, säger Helena Sjögren.
Detta är Industriutsläppsdirektivet, IED:
IED ska reglera industrins utsläpp men föreslås nu vidgas till att även inkludera resursanvändning, cirkulär ekonomi och innovationer.
Målet är att minska industrins påverkan på människors hälsa och miljön. Detta ska bland annat ske genom en integrerad tillståndsprövning där utgångspunkten är att bästa tillgängliga teknik ska tillämpas.
IED är ett så kallat minimidirektiv. Det innebär att medlemsländerna har rätt att behålla eller införa strängare, men inte mildare, krav än de som följer av direktivet.
I Europa kommer närmare 50 000 anläggningar beröras av den nya lagen, i Sverige cirka 1200 anläggningar.
