– En slutsats vi drar från Skogsstyrelsens effektanalys av skogliga åtgärders klimateffekter är att vi måste satsa på att öka tillväxten i svenska skogar för att klara de krav på ökad kolinlagring som EU:s LULUCF-lagstiftning ställer. Att minska avverkningarna med 10 procent för att öka den årliga kolsänkan med 10 miljoner ton koldioxid är inte ett realistiskt alternativ, säger Mårten Larsson, ansvarig för EU-skogsfrågor på Skogsindustrierna.
Nyligen presenterade Skogsstyrelsen en analys av några enskilda åtgärder för att öka kolsänkan i den svenska skogen, något som krävs för att Sverige ska kunna leva upp till kraven i LULUCF-förordningen. De analyserade åtgärderna kan öka kolsänkan med mellan 2 och 10 miljoner ton koldioxid per år. Exempel på åtgärder är:
– Minskad avverkning. Om avverkningen minskar till 90 procent av dagens avverkningsnivå kan kolsänkan öka med knappt 10 miljoner ton koldioxid per år fram till år 2100.
– Halvering av viltbetesskador, där älg och andra hjortdjur betat i ungskog, kan bidra till att kolsänkan ökar med drygt 5 miljoner ton koldioxid per år fram till 2100.
– Ökad areal kvävegödsling till 150 000 hektar per år (4,5 gånger mer än idag, framför allt i norra Sverige) kan bidra till att kolsänkan ökar med drygt 2 miljoner ton koldioxid per år fram till 2100.
– Fördubblad areal naturvårdavsättningar, där skog undantas produktion, bidrar enligt resultaten inte till ökad kolsänka om dagens avverkningsvolym upprätthålls i den brukade skogen.
Orealistiskt att kraftigt minska avverkningarna
– En minskning av avverkningsnivån med 10 procent skulle få otroligt stora konsekvenser för samhällsekonomin. Minst 20 miljarder kronor i exportvärde och 12 000 jobb, främst på mindre orter, skulle försvinna. Samtidigt som nettoeffekten av klimatnyttan minskar till följd av att substitutionen av fossila produkter minskar med cirka 5 miljoner ton koldioxid per år och kolsänkan i långlivade träprodukter med runt 1 miljon ton koldioxid per år, säger Mårten Larsson.
Det finns också en betydande risk för att hela eller delar av kolsänkan äts upp när avverkningarna ökar i något annat land. Efterfrågan på fossilfria skogsprodukter finns, men minskat utbud av skogsråvara ökar risken för att användningen av fossil råvara ökar.
Minskat viltbete och gödsling ökar tillväxten snabbt
– Viltbetsskadorna leder till stora tillväxt- och kvalitetsförluster. Skogsindustrin bedömer att viltbetet minskar kolupptag med 12 miljoner ton koldioxid per år. Vilket kan jämföras med att utsläppen från inrikestrafiken var närmare 14 miljoner ton koldioxid förra året. Om betesskadorna minskar kan ökar tillväxten, vilket gör viltförvaltningen till ett mycket effektivt klimatredskap, säger Mårten Larsson.
Kvävegödsling är en annan åtgärd som är effektiv både för klimatet och ekonomin. Det finns stora möjligheter att gödsla skogsmark utan att det får negativa effekter för miljön i övrigt. Gödsling leder till en snabbt ökad kolinbindning och är en mycket kostnadseffektiv åtgärd. Dessutom ger det en ökad tillgång på råvara som kan användas för att ersätta fossila material och produkter.
Naturvårdsavsättningar är inte en klimatåtgärd
En fördubblad areal naturvårdsavsättningar, i linje med kommissionens ursprungliga förslag till naturrestaureringsförordning, ger kanske inte någon ökad kolsänka ens på kort sikt.
– Kolsänkan avtar på längre sikt eftersom tillväxten avtar i gammal skog. Att sätta av skogsmark är en åtgärd för att främja biologisk mångfald. Den förstärkningseffekt som ibland framhålls i debatten, som innebär att naturvårdsavsättningar gynnar både klimat och biologisk mångfald finns inte. Det finns snarast en målkonflikt mellan att bruka skogen för klimatet och att lämna skog obrukad för att gynna vissa arter. Skogsstyrelsens effektanalys visar att vi behöver arbeta fram ett klokt urval av åtgärder för att hitta en långsiktigt hållbar balans mellan olika mål och intressen, säger Mårten Larsson.
Läs Skogsstyrelsens rapport här
