En gång var bioenergi den största energiresurs vi hade i Sverige. Efter en period med fossila bränslen och många nya insikter om dess klimatbelastande effekter är bioenergin åter Sveriges ledande energikälla och en av flera viktiga pusselbitar i omställningen mot det viktiga nettonollmålet.
Före den industriella revolutionen var biomassa i form av ved, kol och spannmål den största energiresursen i Sverige. Ved användes för uppvärmning av bostäder, trä och kol för järnproduktion, havre gav energi till hästar som på den tiden var den största kraftkällan inom jordbruket, men också för transport. Vattenkraft för fabriker, kvarnar, sågverk och vindkraft för bruk var också viktiga kraftkällor – före industrialiseringen.
Fossila bränslen gjorde den industriella revolutionen möjlig och i mitten av 1800-talet tog de över även i Sverige. Först kol och koks, senare petroleum, i mycket liten utsträckning fossil gas.
Efter andra världskriget var olja den absolut viktigaste energiresursen, och runt 1970 var dryga 70 procent av Sverige beroende av importerad olja, som var extremt billig under denna period. Överallt i Sverige, till och med mitt i stora skogar på landsbygden, slängdes vedpannor ut och ersattes med pannor för eldningsolja.
Oljekris och kärnkraftsomröstning
Hösten 1973 slog oljekrisen till. De oljeproducerande arabstaterna stoppade oljeexporten som ett maktmedel i mellanösternkonflikten och OPEC höjde oljepriserna. Den svenska staten införde ransonering av petroleumprodukter, samtidigt som vintern samma år blev exceptionellt kall i hela landet.
Ytterligare en oljekris samt två på varandra följande kärnkraftsolyckor, Three Mile Island 1979 och Tjernobyl 1986, ledde till ett nytt fokus på inhemska energiresurser som torv och flis. Forskning om förnybara energikällor inleddes i Sverige slutet av 1970-talet. Efter folkomröstningen 1980 landade den svenska regeringen i beslutet att fasa ut den kärnkraften successivt fram till 2010.
Statligt stöd för bioenergi gavs genom investeringsbidrag för att konvertera pannor och värmeanläggningar från olja till andra bränslen, som torv och flis.
Användningen av biodrivmedel ökade på 1980-talet, men i måttlig takt, inte minst för att oljepriset sjönk under decenniet. Situationen förändrades dramatiskt i Sverige under 1990-talet, särskilt inom värmesektorn, på grund av att den svenska regeringen införde koldioxidskatt 1991. Koldioxidskatten gjorde fossila bränslen dyrare för slutanvändaren och förnybara bränslen blev mer konkurrenskraftiga. Under de kommande åren höjdes den svenska koldioxidskatten gradvis. Den nådde en nivå där den fördubblade priset på eldningsolja. Steg för steg drevs olja ut från värmemarknaden, både i värmeanläggningar och i pannor i enskilda hus. Omställning från olja till biomassa skedde också i många branscher.
Fjärrvärmen transformeras
Även fjärrvärmen förändrades stort under dessa år. I slutet av 1970-talet stod värmeolja för 90 procent av bränslet i fjärrvärmeverk, år 2014 var andelen fossil olja bara två procent i fjärrvärme. Biomassan hade tagit oljans plats och växt från ett par procent i slutet av 1970-talet till mer än 70 procent 2014.
Under 1990-talet gavs statliga investeringsbidrag till nya kraftvärmeverk som använder biomassa för att producera bio-elektricitet. År 2003 infördes ett grönt certifikatsystem för att stödja investeringar i nya kraftverk med förnybara resurser. Detta stödsystem har lett till en snabb expansion av produktionen av bioel i Sverige.
Drivmedelsforskning i framkant
Sverige har också varit ledande i forskning och utveckling av förnybara drivmedel för transportsektorn och redan ersatt en stor del av de fossila drivmedlen, bland annat med etanol, biodiesel, HVO, biogas och el. Det är hittills främst biodrivmedel som har kunnat ge betydande utsläppsminskningar i transportsektorn både i Sverige och världen. Även för biodrivmedel har befrielse från energi- och koldioxidskatt varit ett viktigt styrmedel, men det har på senare år ersatts av en så kallad reduktionsplikt som anger hur mycket de totala utsläppen från drivmedelsanvändningen ska minska jämfört med en fossil referens.
Sol-, vind- och bioenergi
Men bioenergi räcker inte till allt, parallellt har givetvis också intresset för andra förnybara energislag ökat. Här har teknikutveckling spelat en stor roll. De senaste sju åren har exempelvis priset på solceller sjunkit med 80 procent. Intresset för att investera i solcellsanläggningar har ökat kraftigt, både bland privatpersoner och offentliga aktörer. Den totala effekten från solcellsanläggningar motsvarar i dag cirka 0,79 procent av Sveriges totala energiförbrukning och Energimyndigheten räknar med att solenergi fram till 2024 kommer stå för 60 procent av den totala produktionsökningen av förnybar energi.
Vindkraften står också för en viktig del av svensk energiförsörjning. Under 2020 bidrog vindkraft med ungefär 16 procent av vår totala elproduktion och är idag vår tredje största kraftkälla för elproduktion. Energimyndigheten bedömer att vindkraft är det produktionsslag som har störst potential för förnybar elproduktion i Sverige i dag.
Sammanfattningsvis har användningen av bioenergi ökat stadigt i det svenska energisystemet sedan 1980-talet. Från 1983 års nivåer på 15 procent av vår totala energianvändning till 38 procent år 2018. Sedan 2017 är biobränsle den näst största energibäraren i Sverige, efter el. Användningen av petroleumprodukter har minskat med nästan 70 procent sedan 1970-talet och nedgången är fortsatt stadig. Bioenergi kan idag och framöver bidra till att stabilisera energisystemet genom att både el och värme kan produceras när det behövs, till exempel en vindstilla och mulen vinterdag.
Några av Sveriges energi- och klimatmål är att vi senast 2045 ska ha nettonollutsläpp och att elproduktionen år 2040 ska vara 100 procent förnybar. Bioenergi spelar, tillsammans med flera andra förnybara energislag, en viktig roll i det arbetet.
Bioenergiproduktionen i Europa
Användningen av bioenergi i Sverige har ökat från 40 TWh/år på 1970-talet till cirka 140 TWh idag. Biomassa, som fram till industrialiseringen var den största energiresursen i Sverige, gick återigen om oljan som ledande energikälla för svensk energiförbrukning år 2009. Samma år var den totala användningen av bioenergi större än användningen av el från vattenkraft och kärnkraft tillsammans.
Mellan åren 1990 och 2014 minskade Sverige sina utsläpp av växthusgaser med 25 procent, och den ökade bioenergianvändningen spelade en mycket viktig roll i det omställningsarbetet.
