EU-kommissionens förslag på nytt Förnybartdirektiv (RED III) riskerar att försvåra hållbar användning av bioenergi. Bygger den negativa synen på bioenergi på okunskap kring hur bioenergi produceras i de skogrika medlemsländerna?
Bioenergi är det största förnybara energislaget i Sverige. En stor del av bioenergin är industriella restprodukter som används för att driva den skogsindustrins egna processer. Biobränslemarknaden i Sverige domineras av skoglig biomassa som producerats av restprodukter från skogsnäringen. Dryga 30 procent av restprodukterna levereras vidare för produktion av fjärrvärme och elektricitet i kraftvärmeverk.
På många orter i Sverige tas överskottsvärme från bruken tillvara i kommunernas fjärrvärmenät. Dessutom levereras stora mängder bark, flis, spån och pellets från sågverk och massabruk till kommuner och hushåll.
– I Sverige ersätter biokraftvärme fossil energi. Vi vet att bioenergi av restprodukter från svensk skogsnäring är klimatmässigt bra. Forskningen är tydlig på detta, så länge vissa villkor är uppfyllda, säger Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap vid Uppsala universitet.
Så varför har frågan om bioenergins vara eller icke vara plötsligt blivit en het potatis i EU?
Skogar eldas upp som bränsle
I början av 2021 fick EU-kommissionens ordförande, Ursula Von der Leyen, ett öppet brev signerat av över 500 forskare. Brevet, som också skickades till USA:s president Joe Biden, uppmanade världsledarna att sluta behandla förbränning av trä som koldioxidneutralt och stoppa storskaliga subventioner till skogsbaserade biobränslen. En ökad efterfrågan på vedpellets, menar forskarna som signerat brevet, förstör skogen och leder till förlust av biologisk mångfald.
Någon månad senare publicerade Dagens Nyheter en artikelserie om svensk biobränslepolitik och landade bland annat i slutsatsen att ”skogar kalhuggs och eldas upp som bränsle”. Något som landsbygdsminister Jennie Nilsson avfärdade i en uppföljande intervju i samma tidning.
Unik produktion av bioenergi i Skandinavien
För den som inte är helt insatt i frågan framstår bioenergins vara eller icke vara som en starkt polariserad fråga just nu. Förespråkare och motståndare står i varsin ringhörna, med ibland helt motstridiga argument. Men finns det egentligen vetenskapligt stöd för att den typ av bioenergi som svenskt skogsbruk genererar är skadlig för klimatet?
Pål Börjesson, professor vid Miljö- och energisystem, Lunds universitet, har forskat i snart 30 år på bioenergins miljöpåverkan och tycker inte det. Snarare tvärtom.
– Sverige började redan i slutet på 1980-talet satsa på bioenergi, och startade då också omfattande forskningsverksamhet kring miljökonsekvenserna. Vi har tidsmässigt väldigt långa serier att studera och har absolut bäst kunskaper kring bioenergins effekter på miljön. Men den forskningen kommer inte fram internationellt, säger han.
Pål Börjesson är självkritisk och menar att skogsländerna gemensamt varit dåliga på att kommunicera sin forskning till övriga världen.
– All bioenergi är absolut inte bra, men en stor del av det vi producerar av den skandinaviska skogen är det, menar han.
– Systemet med att utnyttja skogsbränslen är speciellt för oss i Sverige och Finland och i viss mån även andra skogrika länder som Österrike, säger han och förklarar att för en stor del av övriga Europa är vårt sätt att ta tillvara på skogsbrukets alla restprodukter en främmande företeelse.
– Man sysslar helt enkelt inte med det.
Den polariserade diskussionen kring bioenergins vara eller icke vara i EU ser Pål Börjesson som en ”jättekonstig diskussion”.
– Den pekar ut en bra lösning som dålig. Visst, vätgas och el är också viktiga bitar i omställningsarbetet, men det kommer inte räcka. Biodrivmedel som framställts på rätt sätt kommer också behövas, säger han.
Pål Börjesson, Lunds Universitet och Mårten Larsson, Skogsindustrierna.
Vidga perspektivet i bioenergifrågan
Mårten Larsson, sakkunnig i bioenergifrågor vid Skogsindustrierna, önskar att fler perspektiv togs in i diskussionen om bioenergins vara eller icke vara.
– I grunden handlar bioenergi, för oss inom den svenska skogsindustrin, om att ta tillvara restprodukter, sådant som redan finns, säger Mårten Larsson och fortsätter:
– Det handlar ytterst om att vara så effektiva och fossilfria som möjligt i våra egna processer.
Han hoppas att diskussionerna om skoglig bioenergi inom EU i större utsträckning utgår från ett vidare systemperspektiv.
– Tittar vi på varje enskild pinne eller industriell restprodukt så menar bioenergins motståndare att det skulle vara bättre att lämna dem kvar i skogen att förmultna.
Men då har vi ju, menar Mårten Larsson, istället fått dubbla koldioxidutsläpp eftersom fossila energislag kommer användas istället för energin från skogen.
– Skoglig bioenergi är en av de viktigaste klimatlösningarna vi har, inom överskådlig tid. Gör vi det på rätt sätt så gör det stor klimatnytta.
Mikael Karlsson är inne på liknande tankegångar när det gäller bioenergin.
– Att likställa alla biobränslen saknar vetenskaplig grund. Deras klimatpåverkan varierar. Självklart frigörs koldioxid när man bränner biomassa, men storleken varierar mycket. Media tenderar också att lägga fokus på extremerna och då får man lätt bilden av att det råder vetenskaplig osäkerhet, men i de flesta fall råder konsensus.
– Däremot finns allvarliga brister i regelverkets utformning och synen på bioenergi inom EU.
Faktaruta
Den svenska skogsindustrin är till 96 procent fossilfri i sina processer, tack vare omfattande energieffektivisering och effektiv användning av restprodukter.
Den svenska industrins processer använder själva cirka 60 TWh energi per år, dessutom går cirka 35 TWh av skogsbaserade biobränslen årligen till samhället för att göra el och värme.
Under 2016 bestod 17 procent av EU:s totala energiförbrukning av förnybar energi, 59,2 procent av den förnybara energin kom då från bioenergi. Mer än 60 % av den inhemska biomassa som levererades för bioenergi var träbaserad.
