Podd: EU:s hållbarhetskriterier – ett hot mot bioenergin?

I juli implementerades delar av direktivet för förnybar energi (RED II) kopplade till skoglig bioenergi i EU:s medlemsstater. Det baseras i första hand på en riskbedömning för respektive land. Enligt direktivet har Sverige en hållbar bioenergianvändning.

– Svensk bioenergi görs till stor del av restprodukter från svensk skogsnäring. Redan idag har industrin krav på sig att visa på spårbarheten och hållbarheten, förklarar Mårten Larsson för programledaren Anders Bolling i podden Forum för bioekonomi.

Många svenska företag har eller ska investera i anläggningar baserade på hållbar bioenergi.

– Men om regelverket för vad man får använda ändras, faller ju hela investeringen, trots att affärsidén är 100 procent hållbar, säger Mårten Larsson.

Så varför revideras reglerna igen, innan de ens är färdigimplementerade?

– EU-kommissionen vill ta ett bredare grepp om biologisk mångfald, skogsbruk och skogsnäring. Därför vill de, bland annat, ha fler centrala regler, säger Mårten Larsson. Det har också drivits på från olika delar av miljörörelsen i Bryssel, som har fått gehör hos EU-kommissionen

Drar undan mattan för bioenergi

Det är inget fel på EU:s ambitionsnivå för förnybar energi, menar Skogsindustrierna, men ett centraliserat regelverk kring bioenergi riskerar att stå i vägen för en stor mängd hållbara bioenergiprojekt.

– Medlemsstater och företag har planerat utifrån det regelverk som det tog tre år att enas om, säger Mårten Larsson och fortsätter:

– Nu drar man undan mattan för bioenergin. Kommissionen föreslår långtgående kriterier och regler utan att faktiskt veta om de behövs, eller hur de borde utformas.

Som exempel på problematiska skrivningar i den nya revisionen lyfter Mårten Larsson bland annat fram de detaljerade regler för skogsbruk och råvaruanvändning som kommissionen föreslår.

– De direkta kraven på hur man får bedriva skogsbruk stämmer inte överens med hur vi gör och vilka faktiska förhållanden vi har i Norden. Om man vill fortsätta använda bioenergi får man anpassa sig till EU:s skogspolitik, trots att det är tydligt att medlemsstaterna ska reglera det på nationell nivå.

Revisionen ställer också långtgående krav på naturskyddsområden baserat på naturtyper som enligt Mårten Larsson inte är tydligt definierade.

– Vi vet inte längre vilka områden som vi får ta bioenergi ifrån, säger han.

Olika förutsättningar

Klimatfrågan är en överstatlig fråga inom EU. Ibland tangeras den av frågor som rör skogsbruk.

– Men samtidigt skiljer sig medlemsländernas förutsättningar åt väldigt mycket. Besluten får inte tas på fel nivå, säger Mårten Larsson och hänvisar till den rapport som EU:s forskningscenter JRC nyligen presenterade. Rapporten, ”The use of woody biomass for energy production in the EU”, är inte negativ till bioenergi menar Mårten Larsson.

– Den är balanserad, lyfter fram och diskuterar de risker som eventuellt uppstår om vi ökar användningen av bioenergi. Ansatsen, att lyfta fram både fördelar och risker, är vettig, säger han.

Grundproblematiken i frågan om bioenergins vara eller icke vara, menar Mårten Larsson, handlar om att synen på skogsbruk varierar stort inom unionen.

– I Sverige är vi vana vid skogsbruk. Bioenergi är en viktig del i vår energimix. I andra länder, med lite skog och skogsbruk, finns idéer som att bioenergi kommer från fina träd som huggs ned i stadsparken. 

– Men mycket av bioenergidebatten är också kopplad till miljörörelsens kritik mot ett aktivt skogsbruk.

Hållbarhetskriterierna räcker långt

– De hållbarhetskriterier som implementeras nu är bra, menar Mårten Larsson.

Han tror att de räcker väldigt långt för att garantera hållbarhet.

– Om man ska göra en förändring måste man göra en ordentlig utvärdering först, säger han och fortsätter:

– Bestämmer man sig därefter för att göra förändringar, måste man göra det i samråd med medlemsstaterna.