Skogen värmer svenska hus

Det började med farligt avfall. Den norske träfabrikören Erik Lynne hade tillverkat vädertåliga trästolpar sedan 1960-talet när impregnering med CCA, en blandning av krom, koppar och arsenik förbjöds 2002. En stor mängd behandlat trä betraktades plötsligt som farligt avfall och behövde oskadliggöras. Lynne erbjöd sig att bränna avfallet i en specialugn för att få ut energi. Han fick koncession till att lagra virket och bygga ett kraftvärmeverk. Affärsupplägget var så framgångsrikt att CCA-träet så småningom inte räckte till. Bolaget började då elda även med spill från skogsbruket och skogsindustrin.

Sveriges ledande bioenergileverantör

Sedan starten 2003 har det norska företaget Solör Bioenergi stadigt vuxit och driver idag 70 fjärrvärmeverk och 90 närvärmeverk i Norge och Sverige. Företaget identifierade i början av 2010-talet Sverige som världens mest attraktiva marknad för fjärrvärme. Det första svenska förvärvet var ett fjärrvärmeverk i värmländska Charlottenberg 2010. Därefter har man expanderat österut i snabb takt. I dag är Solör Sveriges ledande leverantör av förnybar energi till bostäder, företag och industrier, med 235 000 dagliga användare.

Äger även fjärrvärmenätet

Solör har fortfarande tre anläggningar för mottagning och förbränning av farligt träavfall. Mottagningsanläggningen i Trollhättan är specialiserad på utrangerade järnvägssliprar. Man äger även fyra pelletsfabriker och en brikettfabrik som tillsammans årligen producerar 140 000 ton förädlat biobränsle. Men det mesta av det bränsle som används till värmeproduktionen är ”jungfruligt” biobränsle, som företagets biobränslechef Hans M Moss uttrycker det: toppar, grenar, bark, flis, sågspån från sågverk eller överbliven rundved inköpt från lokala skogsägarföreningar. De största volymerna är produkter från skogsindustrin.

– Det är en bra symbios. Det är bra för alla parter. Vi är alla beroende av varandra, säger Moss, som även är vd för den norska delen av Solör.

– Vi har goda relationer med våra leverantörer.

I den andra änden av produktionskedjan äger företaget hela infrastrukturen, det vill säga fjärrvärmenätet.

– Vi vill investera så mycket som möjligt i värdekedjan, men vi har inga planer på att köpa skog.

Fjärrvärmeproduktion av restprodukter

Upp till 90 procent av energimängden i biobränslet omvandlas till värme. Siffran är något lägre för det fuktigare bränslet som bark, flis och andra restprodukter från skogsbruket. Men ugnarna är anpassade för olika sorters bränsle.

När man lägger fuktigt bränsle i en ugn går det först igenom en torkzon, längre in en brännzon och sist en askzon. Andelen aska är mellan 0,5 och 2 procent, högre ju mer förorenat virket är.

Hans M Moss beskriver Solörs fjärrvärmeproduktion som ett nollsummespel. Anläggningarna släpper inte ut mer koldioxid än vad som tas upp av det förnybara bränslet. Samtidigt får fossilt bränsle stanna kvar under marken.

– För att vi ska vara trovärdiga när det gäller hållbarhet är det viktigt att så mycket som möjligt av träet blir virke och produkter. Annars skulle vi snabbt bita oss själva i svansen. Men sågverken behöver också bli av med sina restprodukter, säger Moss och fortsätter:

– Vi försöker hålla nere transporterna. Man kan ju inte köpa bränsle i Skåne och köra det upp till Norrland. Därför träffar vi  oftast väldigt lokala avtal med lokala aktörer.

Eldar inte sågat virke

Det finns de som inte tror på det där med nollsummespel, som menar att det är dåligt för klimatet att elda biomassa från skog, oavsett vilken del av skogsproduktionen man talar om.

– Det där är en missuppfattning från miljöhåll, säger Hans M Moss.

– Och vi är helt tydliga med att sågat virke som kan lagra kol i hundra år inte ska in i våra ugnar.

Stöter ni på miljökritik mot verksamheten?

– Ingen direkt konfrontation. Nu finns vi ju i länder där skogsbruk är stort och viktigt, men vi observerar att enstaka miljöer i Europa har ett något annat fokus.

Än så länge växer skogarna i Sverige och Norge i en högre takt än de avverkas. Det betyder att mängden biomassa ökar. Hans M Moss ser optimistiskt på Solörs verksamhet för de kommande decennierna.

– Men om man om 20 år säger ”nej, nu måste trä gå till annat”, så har man säkert tills dess hittat andra energikällor. Geotermisk, exempelvis. Det blir det säkert större skala på.

Moss säger sig bli ”skrämd som träman och skogsman” när någon tror att all olja ska ersättas av kol från skogen. Det är inte hållbart eller möjligt och har aldrig varit på tal.

– Det gröna skiftet är bra, men man behöver kunna ha två tankar i huvudet samtidigt.