Cirkulär ekonomi ställer nya krav

Förnybara produkter ingår i ett kretslopp och är cirkulära. Ett steg i omställningen är att öka användningen av dem, och samtidigt minska andelen produkter som består av fossila råvaror.  

Inom EU pågår just nu ett omfattande lagstiftningsarbete. För den skogliga industrin är det främst förpacknings- och byggbranschen som berörs. Så vad krävs för att klara de ökade kraven på cirkularitet?

 – Det korta svaret är: en helt annan form av samverkan än vad man har idag, säger Josefina Sallén, fokusområdesledare inom cirkulär omställning vid Sveriges forskningsinstitut, RISE, som också har arbetat med omställningsfrågor inom bland annat bygg- och kemiindustrin.

– Varken kunder eller leverantörer kan lösa detta på egen hand. Det linjära och det cirkulära bygger på helt olika typer av affärslogik, fortsätter hon.

Josefina Sallén får medhåll av Jon Haag, Chief Circular Officer för nystartade &Repeat, som strävar efter att lösa hållbarhetsutmaningen med engångsförpackningar som används i restaurangbranschen.

– I en linjär ekonomi kan du lösa ett problem i taget. I en cirkulär ekonomi kommer du behöva lösa fem, sex, sju problem samtidigt. Det kommer bli snuttifierat och väldigt rörigt för konsumenten om varje enskilt företag eller varumärke jobbar med sin egen lösning, säger han.

Konsumenten behöver stöd

Att underlätta för konsumenten är ett stort och viktigt ansvar som branschen har, både på förpacknings- och byggsidan. Vi kan nämligen inte förvänta oss att konsumenter gör rätt per automatik, menar Josefina Sallén.

– Det måste vara enkelt, praktiskt och tillföra nytta i vardagen. Ansvaret för att det blir så, landar hos leverantörer och säljare, säger hon.

Jon Haag tror att pantsystem för fler produkter kan vara ett sätt att nå en bit på vägen. Och just pant på take away-förpackningar är grundidén i hans företag.

– Pant är ett sätt för att lära konsumenterna ett beteende, säger han och exemplifierar med glasflaskans historia i Sverige:

– Förr hade vi pant på den. Det har vi inte längre, men återvinningsgraden på glas är fortsatt hög. Vi fortsätter att vara duktiga, säger Jon Haag.

I dag är möjligheterna till återvinning ofta mer utvecklade på förpackningssidan jämfört med till exempel byggsektorn. För pappersförpackningar är återvinningsgraden inom EU hela 82,3 procent – men det finns mer att göra för många, menar Josefina Sallén och Jon Haag.

– Återvinningsgraden måste öka, annars spelar det ingen roll hur duktiga konsumenterna är på returer. Jag tycker att vi behöver fler aktörer som tar emot och gör något nytt av förnybara material, säger Jon Haag.

Produktdesign för cirkularitet

Bregotts nya förpackning som lanserades förra året är ett exempel på en förpackning som har designats för att lätt kunna återvinnas. Plasten som används är helt återvinningsbar och pappret, som dessutom är FSC-märkt, kan enkelt separeras från plasten. Jämfört med den tidigare byttan minskar klimatpåverkan med 30 procent – och för konsumenten blir det lättare att källsortera. Att en produkt redan på ritbordet designas för att kunna återvinnas är en viktig faktor som både Jon Haag och Josefina Sallén betonar.

– Du måste från början använda en eller flera miljövänliga råvaror, med god separerbarhet. Produkten ska vara enkel att både använda och återvinna, säger Jon Haag.

– När vi pratar om cirkulär ekonomi talar vi om fyra aspekter: livslängd, nyttjandegrad, återcirkulering och regenerering, säger Josefina Sallén.

På byggsidan behöver även livslängden på många produkter ses över, menar hon och fortsätter:

– Går det att använda förnybart material är det viktigt att produkten i sig kan användas minst lika länge som det tar för materialet att återproduceras, säger hon.

Konkreta förslag för ökad cirkularitet

Jon Haag och Josefina Sallén är överens om att priset på färskt, nyproducerat material är en viktig faktor. Låga materialkostnaderna är ingenting som gynnar cirkularitet, påpekar de.

– Om material är för billigt, skapar det problem, säger Josefina Sallén.

Men kan lagar och regler för ökad återvinning skapa problem för producenter av pappersförpackningar?

Jon Haag poängterar att kostnader i form av höjda producentavgifter kan vara ett sätt att, via lagstiftaren, skapa ökad cirkularitet. Han tar plast som ett exempel:

– Om man femdubblade producentavgifterna för plast skulle det generera både pengar till att förbättra insamling och återvinning av samma material och dessutom skapa nya affärsmöjligheter.

Men för fiberbaserade material ser förutsättningarna annorlunda ut. En pappersfiber kan till exempel cirkulera i kretsloppet cirka 25 gånger, och mer än 80 procent av alla pappersförpackningar inom EU går alltså redan till materialåtervinning.  

Kai-Yee Thim är sakkunnig på Skogsindustrierna inom produktsäkerhetsfrågor massa och papper. Hon flaggar för att lagstiftningen kan bli kontraproduktiv om samma kriterier ska gälla samtliga material utan att ta hänsyn till de olika förutsättningarna.