”Lagstiftningen måste skräddarsys för olika produkter”

Anna Holmberg arbetade inom massa-, pappers- och kemiindustrin innan hon började jobba med politisk påverkan. I Podden Forum för Bioekonomi samtalar hon med programledaren Anders Bolling om hållbara produkter och framtida politiska åtgärder från EU-kommissionen.

EU-kommissionen arbetar just nu med ett initiativ för hållbara produkter, en lagstiftning om hur uttalanden om en produkts hållbarhet ska underbyggas och en revidering av Förpackningsdirektivet. Anna Holmberg och Skogsindustrierna har en mycket stark tro på marknadens självreglerande krafter.

– Men EU-kommissionen uppger att den ser ett tydligt behov av att lagstifta och effektivisera, i första hand för att göra det lättare för konsumenter att fatta välgrundade beslut, säger hon.

Anna Holmberg ser det som tecken på en stark vilja från konsumenters sida att bidra till omställningen för att nå målet om ett klimatneutralt Europa senast 2050.

I stället för ett generellt övergripande krav på minskad användning av förpackningar förespråkar Anna Holmberg att man ska använda rätt förpackning till rätt ändamål.

– Jag är den första att erkänna att det inom fiberbaserade, såväl som andra typer av förpackningar, förekommer en hel del överanvändning av förpackningsmaterial, det som på engelska brukar kallas ”overpackaging”. Men förpackningar produceras och används inte för sin egen skull. De fyller en funktion, till exempel att hålla mat fräsch eller skydda saker som ska transporteras.

Engångsförpackningar ser hon inget generellt problem med, så länge det finns insamlingssystem som gör det lätt för Europas medborgare att lämna in förpackningen för återvinning. Hon betonar också det uttalade behovet av engångsförpackningar i vissa branscher.

– I den medicinska sektorn är engångsförpackningar väldigt viktiga, detsamma gäller livsmedelssektorn. Diskussionen om engångsförpackningar kontra återanvändning är verkligen inte svart eller vit. Vi behöver en mycket mer nyanserad debatt, säger hon.

Så, vad tycker Skogsindustrierna att lagstiftaren bör undvika?

– Först och främst kommer det aldrig finnas en universell lösning som passar för alla produkter. Lagstiftningen behöver skräddarsys för specifika produkter eller produktgrupper, säger Anna Holmberg.

Hon efterfrågar också en mer faktabaserad diskussion.

– Vi behöver slutsatser som står på solid vetenskaplig grund, säger hon och tillägger:

– Tillämpningen av det som kallas obligatoriskt återvunnet innehåll måste göras med lite ”Fingerspitzengefühl”, som tyskarna säger.

Anna Holmberg utvecklar sitt resonemang genom att redogöra för hur den politiska diskussionen ofta landar i att obligatoriskt återvunnet innehåll är en garant för hållbarhet.

– Om det är en produkt som har en väldigt låg insamlings- och återvinningsgrad idag, så ja, då kanske det kan vara ett bra policyverktyg för att driva den produktens värdekedja framåt, säger Anna Holmberg.

– Men om man i stället applicerar samma krav på fiberbaserade förpackningar, som redan idag har en återvinningsgrad inom EU på över 82 procent, riskerar man faktiskt att förstöra ett redan väl fungerande system.

Sverige har gott om skog och en välutvecklad och hållbar skogsindustri. Förpackningar gjorda av färska fibrer är vanliga här. I Europa är fiberbaserade förpackningar oftare gjorda av återvunnen råvara.

– Om ett obligatoriskt krav på återvunnet innehåll skulle ställas på alla typer av fiberbaserade förpackningar, skulle vi i stor skala behöva transportera runt fibrer i Europa. Det skulle utan tvekan generera ökade kostnader och utsläpp och minskad klimatnytta. Detta är ytterligare ett exempel på hur jag menar att kommissionen behöver använda sin fingertoppskänsla, förklarar Anna Holmberg.

Regler som inte tar hänsyn till alla dessa parametrar riskerar att förstöra ett väl fungerande system.

– Här måste kommissionen hitta en balans. Den måste se till att de som släpar efter sätter fart, samtidigt som de som redan ligger i framkant måste få fortsätta att utvecklas.

Fem cirkulära principer

EU-kommissionen lyfter fram fem principer som är av särskild betydelse för cirkulära produkter: återvinningsbarhet, återanvändbarhet, livslängd, reparerbarhet och uppgraderingsbarhet. Förnybarhet finns inte med, och det är problematiskt, konstaterar Anna Holmberg.

– Om vi menar allvar med att Europa ska vara den första klimatneutrala kontinenten 2050, så måste vi gå från dagens linjära fossilbaserade ekonomi till en mer cirkulär. Men också till en ekonomi som i högre utsträckning bygger på förnybara resurser. Vi måste med andra ord se till att det fossila stannar i backen, säger hon.

Därför argumenterar hon för förnybarhet som en lika viktig princip för hållbarhet som exempelvis återvinningsbarhet.

– Vi tycker att det är vettigt att ta med det. Vi behöver gå över till en mer cirkulär ekonomi, alltså en ekonomi som i högre grad bygger på förnybara resurser.

– Jag är den första att erkänna att våra produkter inte är de enda som kan få oss till klimatneutralitet. Men de är viktiga bidragsgivare.

– Samhället behöver våra produkter för att ställa om. Men för att kunna bidra ännu mer måste vi se till att de kommande EU-politiska förslagen också erkänner bidraget från fiberbaserade förpackningar.