Vad är det där?

Kantzoner vid vatten

Kommer du fram till vatten i skogen ser du nästan jämt att träden längs med strandlinjen står kvar. Det gör de för att ägaren på så sätt skyddar vattenkvaliteten i bäcken eller sjön. Träden fungerar som ett filter för att inte få ner gyttja i vattnet och skapa slam.

Snitslade träd

Elin Qvarnström, traktplanerare på Holmen, sätter upp en snitsel som det står Naturhänsyn på. När man sparar hänsynsytor så snitslar man runt dessa områden – då vet föraren i skördarfordonet att innanför dessa snitslar ska träden stå kvar. Detta märks ut i skogen såväl som i en instruktion som syns i skördardatorn.

• Snitslar finns även i andra färger och med andra ord på för att symbolisera exempelvis kulturminne, röjning, jakt och skogsvård.
• Hur man sätter upp snitseln kan också ha betydelse. En snitsel runt ett träd markerar att trädet inte ska tas ned, medan en snitsel som sitter i en gren ger ett okej att ta ner just det trädet men inte fler innanför.

Död ved

Tycker du det ser skräpigt ut när det ligger träd eller ved kvar på marken i skogen? Tänk om! De gör väldigt mycket nytta som hem åt insekter, lavar, mossor, tickor och så vidare. Om det finns dåligt med död ved i skogen hjälper skogsbruket till att skapa detta. Exempelvis kan ett gammalt nerblåst träd flyttas in i en hänsynsyta så att det får ligga kvar, stubbar lämnas eller så skrapar man med skördaraggregatet på några stammar så att de långsamt dör.

Så här har man jobbat sedan 1990-talet för att förbättra förutsättningarna för insekter som trivs bra i ved. I planeringen ser man till att skapa död ved i olika fraktioner: olika trädslag, grova och klena delar av trädet, i skugga och i sol – allt för att gynna så många arter som möjligt.

Träddunge

Träddungen lämnas för att minska kalhetskänslan när man avverkar skog. Men dungar sparas även av miljöhänsyn, för att arter ska kunna leva vidare i området. Är man i en FSC-certifierad skog är den här synen vanlig – på hygget lämnas minst tio extra träd per hektar och det finns regler för hur stor yta som får vara kal.

Handpåläggning

Varje år sätts 350 miljoner trädplantor för hand i Sverige. Försök har gjorts för att få till maskiner som kan göra jobbet – men hittills har de inte fungerat tillräckligt bra.

• Plantorna sätts oftast under våren då det är mycket vatten i jorden. Innan planteringen görs markberedning då jorden rörs runt och blir mer näringsrik.
• Plantan sätts högt i en hög med mineraljord. Det höga läget gör plantan frosttålig och mineraljorden ogillas av plantans största fiende – snytbaggen.

Inne hos skördaren

På skärmen ser skördaren en karta över området, ett så kallat traktdirektiv. I den har traktplaneraren fyllt i vart skördaren ska, markerat stigar, markerat träd som ska undvikas, kulturminnesområden och så vidare. Hen gör också körspår – på så sätt kan planeraren i efterhand se om skördarföraren missat att hugga ett område.

Skogsröjning

Växande skog ska vara lagom tät, därför har personen på bilden klämt sig in bland träden för att röja. Det gör man första gången när plantorna fått växa mellan 5 och 7 år. När man röjer bestämmer man sig för hur man vill att beståndet ska se ut i framtiden och plockar bort de stammar man inte vill ha, exempelvis skadade eller viltbetade träd och lövträd. Efter 25–30 år är det dags för gallring och slutligen avverkning – då har plantan stått i 60–100 år beroende på trädsort och var i landet vi befinner oss.

Sorteringshögar

I skogen kan du stöta på högar av sorterade stockar. Det beror på att olika delar av trädet, och olika trädslag, används till olika saker. Tjocka och friska stammar ska till sågverket för att bli timmer, klena delar ska till massabruket för att bli tidningar eller förpackningar och murket trä, liksom toppar och grenar blir till energi.

När skördaren är klar kommer skotaren efter någon dag och samlar upp högarna och lägger dem i nya högar längs med skogsbilvägen i väntan på timmerbilen. Den hämtar först det virke som ska till sågverket för att bli brädor – ligger det för länge kan det bli blånadsskad

Skogsväg

Åh, vad det är härligt att köra ut i skogen för lite bär- och svampplockning – eller kanske bara få en frisk skogspromenad med barnvagnen. Ja, tacka skogsägaren för det! Utan brukade skogar hade det varit svårare att ta sig ut i skogen. 39 500 mil skogsbilvägar, skapade av skogsägare, finns i Sverige! Tänk på hur du beter dig bara. Tyvärr bommas en hel del skogsvägar igen på grund av buskörning eller nedskräpning.

Kulturlämning

Här ser vi en jordkällare som är så gammal att platsen ska skyddas. Den är ett exempel på en kulturlämning – i Sverige skyddar vi exempelvis gamla torp och kolbottnar. Väldigt gamla lämningar, som tillkommit innan 1850 ungefär, kallas fornlämningar. De har ännu starkare skydd av Kulturmiljölagen. Det kan exempelvis handla om gamla gravar eller stensättningar. Runt en sån här bebyggelselämning lämnas "kulturstubbar". Inom dessa stubbar får man inte plantera eller köra med maskiner. De blivande stubbarna markeras i fält med snitslar märkta med "kulturmiljö".

Högstubbe

Det här är inte ett träd som knäckts av vinden utan en tre meter hög högstubbe som lämnats kvar vid skogsskörd. I cirka 15 års tid har den huserat insekter, skalbaggar och fåglar. Högstubbar är ett sätt för skogsbruket att öka mängden död ved i skogarna. Det kan hända att du även gått förbi en lite kortare stubbe, på 1,3 meter, där en ormvråk eller annan fågel gärna sitter och spanar efter sorkar. Det är en kulturstubbe som skogsägaren lämnat kvar runt en kulturlämning för att skydda lämningen.